Det verkar alltid finnas ursäkter för att inte blogga en dag. Jag har tydligen lyckats undvika det i över två veckor nu. Så bra gick det för den dagboken som skulle hjälpa mig med minnet. Det har verkligen varit hektiskt både hemma och på jobbet på slutet. Misstänker att det är så för de flesta när verkligheten gör sig påmind efter semestern. Förutom att det händer massor på jobbet med den ena deadlinen efter den andra så har barnens aktiviteter dragit igång vilket gör att det finns få lediga kvällar i veckan kvar...

Jag har tack vare min löparkompis J ändå hållit igång hyfsat, i alla fall en gång i veckan. Fredagsinnebandyn har också dragit igång och jag har spelat de två senaste fredagarna. Mycket bra träning och jag svettas hur mycket som helst. Det är faktist svårt att sluta svettas när träningen är slut. Nu i fredags var ändå värst, vi var bara 8 st där alltså inga avbytare. När det är 10 min kvar lyckas jag kliva på en motståndares sko så jag vrickar till foten. Det small till och jag fick fruktansvärt ont. Det kändes verkligen som att något gick sönder. Haltade tillbaks till jobbet och satt sedan med foten i högläge. Min man som är mycket skadebenägen var säker på att något gått sönder så han ville absolut att jag skulle kolla upp det. Lördag morgon fick jag träffa en ortoped och då hade den värsta smärtan försvunnit, kändes faktiskt riktigt bra. Foten konstaterades hel och jag behövde inte ens röntga den. Jag fick också klartecken att börja träna direkt så på söndagen blev det ett löppass med tejpad fot. Ska snarast börja träna med balansplatta också... säger jag till mig själv i alla fall. Det kanske blir som med bloggningen mycket snack och liten verkstad. Men vaddå? jag kan ju inte ge upp på förhand.

Ryggen har varit hyfsad sedan min senaste behandlingen. Det jag framför allt märker är att min hållning är bättre. Jag tippar inte fram lika lätt när jag är trött utan det är ganska vilsamt att ha ryggen upprätt. Däremot så vill mina skinkmuskler inte vara med och vara lika positiva. I fredags trodde jag att jag hade ett blåmärke i rumpan men jag tror mig konstaterat att det var en muskel som krampade. Borde nog ta lite mer magnesium, det ska tydligen vara bra mot krampande muskler.

Snart är det dags för nästa möte och därefter lite mingel med högdjuren... hoppas och tror det blir roligt även om jag känner mig lite sliten nu.

Maken borta även denna helg, vilket betyder att jag och barnen gör vad vi vill. Igår innebar det städning och att vi såg Modig på bio. Det var både roligt och mysigt. Kan verkligen rekommendera den filmen. Idag var vi mer aktiva. Vid 9 skickade jag iväg dottern med grannen till fotbollssammandrag. Jag och sonen stack strax efter iväg till en orienteringstävling, mitt ute i ingenstans. De föregående dagarnas regnande märktes, mycket blött och vi hade inte en chans att hålla oss torra före start. Sonen tog sig runt banan på beskedliga 30 min och jag fick höra kommentarer som att "visst är det vackert här? jag bara måste stanna och njuta lite". Härlig inställning men det tar ganska lång tid att ta sig runt 2,6 km på det sättet. Så fort vi gått i mål drog vi iväg för att hinna se dottern sista match för dagen. Hon kämpade och var duktig, kul att se. Tyvärr förlorade de matchen med 3-2, misstänker att de blev lite trötta på slutet. Nu har jag ätit lite för att orka springa långpass med J. Orkar jag 11 km idag blir jag grymt nöjd. Imorgon möte i nationella gruppen, misstänker att det blir lika resultatlöst som föregående. När det gäller ryggen känns den okej men trött. Högra höften spökar fortfarande och mina skinkmuskler är stela. Undrar om det någonsin kan bli bra...