Idag fredag den 13 med fullmåne och allt fick barnen äntligen sommarlov. Innan min egen semester kan det bli klart med ytterligare ett chefsjobb samt att det formella löses för att utse mig till biträdande föreståndare för den nationella infrastrukturen. Det kan alltså bli rätt körigt i höst. Mina största problem är ändå personer som till störst del gör saker för sin egen vinning trots att de skulle kunna luta sig tillbaka då de är nära pensionen. Jag undrar vad som egentligen driver dem? Pengar? Kan de verkligen påverka sin slutsumma så mycket sista året? Karriär? Borde man inte tycka att det är skönt att acceptera att man har nått väldigt långt och att man inte behöver nå längre när det är så nära slutet på karriären? Dålig vana? Ja, kanske... Om man har krigat hela sitt liv för att nå toppen kanske man inte vet hur man ska sluta. Om jag får de nya uppdragen frågar mina närmaste hur jag ska hinna. Det vet inte jag, men jag vet att jag måste ta uppdragen för att få min befintliga verksamhet att flyta på fint och utvecklas. Jag tror att jag tillsammans med alla kollegor utveckla något fantastiskt. Det gäller bara att slita på. Några år till så flyger vi sen :)

Men hur klarar man då flera uppdrag samtidigt? Jag har verkligen försökt uppfostra mina medarbetare att driva själva och arbeta självständigt mot gemensamma mål. Det gäller bara att säkra att alla känner till och brinner (åtminstone lite lagom) för målen. Jag hittar också nya personer att samarbeta med som kan hjälpa mig att lösa de nya utmaningarna. Det är fler som brinner för att få verksamheten att fungera och då kan vi få till det tillsammans. Det är ju roligare att göra saker tillsammans. Lite till ska jag jobba innan jag får vara ledig. Men jag ser verkligen fram emot härliga sovmorgnar! Ska försöka skriva ett brev till min mentor innan jag tar ledigt. Han mailar inte så det är analogt som gäller.

Hej Bloggen,

Det har verkligen hänt mycket sedan sist. Jag tror att det mesta går min väg och mycket positivt händer runt mig. Just nu ser det ut som att jag från och med nästa vecka får ett tydligt nationellt uppdrag och på hemmafronten kanske jag får ytterligare ett chefsuppdrag. Nu kan man ju undra hur jag ska hinna med allt det. Jag känner mig faktiskt inte särskilt oroad över det. Jag kommer att bli tvungen att prioritera mer än tidigare men det är nog bra träning. 

På jobbet finns det just nu en person som stör mig rätt rejält. Det är en sådan person som ser världen i svart och vitt. Själv tycker jag att jag är en person som ser världen i gråskala. En svart och vitt-person ser det som att den har rätt och allt annat är fel. Därför fick jag i onsdags mer eller mindre än utskällning/tillrättavisning pga att jag agerat utan att inkludera hen. I arbetslivet har jag lärt mig att majoriteten av alla människor agerar utifrån sina egna behov och inte utifrån vad som är bäst för verksamheten. Inom vissa verksamheter är det okej kanske men jag är tveksam om det fungerar så bra inom serviceverksamhet... En annan person har tagit sig rättigheter att ljuga och mygla för att få sin vilja fram. Hen ljuger till och med om andra människor för att lyckas. Otroligt att en sådan person kan få utrymme att komma undan med ett sådant beteende. Nu hoppas jag att hen går i pension snarast. Om inte behöver jag gå i krig. Jag brukar få kriga för att komma framåt eftersom jag inte accepterar att folk agerar för egen vinning. Nu får vi se hur det går och vi får se hur mycket som hinner hända före semestrarna men jag har visst hopp.

Jag hann inte mer än tänka att jag inte hade varit sjuk på hela hösten och att jag hoppades att det skulle hålla i sig hela våren också så blev jag sjuk. Vaknade dagen efter mina förhoppningsfulla tankar med ont i halsen och tryck i bihålorna. Rätt snabbt rann snoret som ur en öppen kran. Jag hoppade över onsdagsträningen för att klara spela match på söndagen. Fortfarande på lördagen då vi var och hälsade på min systers familj eftersom sonen fyllde 15 år så var jag rejält förkyld men på bättringsvägen. På söndagen var det tungt i huvudet och med känningar i halsen, funderade länge och väl huruvida jag skulle spela matchen eller ej. Efter en liten pratstund med min kompis J beslutade jag att prova. Man kan lätt kliva av om det känns jobbigt i kroppen. Men jag behövde inte kliva av, det gick bra att spela. Spelmässigt imponerade jag inte men orken var det inget fel på. Jag lyckades dessutom göra ett mål och vi vann med 9-5. 

Men allt är ju inte innebandy. Det som tagit det mesta av min energi efter jullovet är ändå jobbet. Det har varit otroligt intentivt efter jul. Arbetet med ett roterande värdsskap har gått vidare och stödet finns där från hela landet utom huvudstaden. I tisdags hölls ett möte på Arlanda där frågan skulle diskuteras men det blev en oväntad vändning när VR beslutade samtidigt att den nya ansökan bara kommer att gälla ett år. Det betyder att vi nu har ytterligare ett år på oss att förbereda oss för framtiden. I fredags utbildade jag dessutom flera från VR om vad det är vi gör så att de kan fundera på vad de vill stödja och vilka krav de bör ställa. Jag har fått mycket positiv feedback den senaste tiden som visar att jag har ett stort stöd och många som tror på mig. Vad det kommer att resultera i får framtiden utvisa men jag misstänker att jag inte kommer att ha tråkigt eller ha tid över för den delen... Jag behöver fundera på mina prioriteringar. Barnen behöver mig och jag behöver träna för att orka. Det är dessutom lättare att orka om man håller sig frisk! Apropå hälsan så har jag lyckats hålla ner godiskonsumtionen och det har gett effekt på kroppen, tror faktiskt jag har gått ner 1 kilo efter jul. Tänker försöka gå ner 2-3 kilo till under året. Om jag väger 56 kilo nästa jul så vore jag väldigt nöjd, vi får se om det blir så.

Julen kom och gick liksom cupen som skulle spelas. 5 matcher på 5 dagar. Vi vann B-finalen vilket var det bästa vi kunde hoppas på. Kroppen däremot var för gammal. Före sista matchen dvs finalen slog det till i ryggen som ett ryggskott. Jag kunde knappt röra mig. Tack och lov släppte det tillräckligt efter lite massage och smärtstillande för att jag skulle kunna genomföra matchen. Smärtan släppte tack och lov lagom till nyår. 

Jag och min son har nu avlagt nyårslöften varav ett är att vi ska träna minst 3 minuter varje dag. Det kan låta lite men det är för att vi åtminstone ska köra lite styrketräning, situps, armhävningar och magrull. Hittills har vi gjort vad vi ska. Vi får väl se hur länge det håller i sig. 

Imorgon är sista dagen på jullovet. Jag tror det ska bli ganska skönt att börja jobba igen. Slippa göra lunch och middag varje dag... 

Igår firade vi julafton med en liten skara. Vi hela familjen samt mamma och min bror. Totalt 6 st. Det fungerade bra och dagens höjdpunkt var nog avslutningen med sällskapsspel. Roligaste spelet var ryktet går där man ska rita och gissa och skicka vidare. Det blir väldigt tokigt till slut, ibland går det bra men ibland blir det verkligen helt fel. Mycket tack vare att många av oss är så dåliga på att rita. Man ser bilden klart i huvudet men det blir inte riktigt så när man börjar rita. Den som ritade absolut bäst var min 10-åriga dotter. Hon har inga problem. Min bror däremot skulle rita en pingvin, ritade två. Min man skulle gissa men kunde inte begripa vad det var så han gissade på kyckling. Min son som skulle rita kyckling ritade så gott han kunde vilket innebar att mamma som satt efter gissade att han hade ritat en... PINGVIN! därefter ritades det och gissades det rätt på den. Mycket underhållande som sagt. 

Idag kom även min systers familj på besök. 4 personer och en hund. Det innebär ny julklappsutdelning och julklappslotteri med rim till. Ska bli väldigt roligt, brukar bli det :)

Vi får se vad jag lyckas få i år.

Kan börja rapportera att vi vann söndagens matcher med 4-2 båda två. Det kändes skönt. I övrigt ser det just nu ut som att jag håller på att lyckas omvända hela nationen inom mitt eget fält. Det finns ett fåtal starka motståndare kvar men mina påhejare är fler. Det har varit en lång förankringsprocess men den verkar löna sig till slut. Om det blir som jag vill eller i alla fall som jag kämpat för så kommer jag få massor av jobb att göra. Hur ska jag klara det? Samtidigt i min tvivlan så vet jag att de som haft uppdraget nu har inte gjort det bra alls och jag ska misslyckas rejält om jag ska vara sämre. Hade jag inte varit övertygad om att det går att göra på ett bättre sätt så hade jag aldrig kämpat som jag gjort. Hoppas alla runt om också förstår att även de måste vara med och hjälpa till. Tillsammans är vi starka stämmer som alltid bra. Och jag ska inte göra något ensam så klart, jag ska ta hjälp av mina kära medarbetare samt mina vänner och kollegor runt om i landet. 

Igår fick jag följa med på makens företags julbord. Fantastiskt vad bortskämde de är. Jag som jobbar inom offentlig sektor fick nöja mig med en lussebulle inför jul men makens företag de går på Riesen och äter julbord med fokus på skaldjur. Stora berg med humrar, havskräftor, krabbor och räkor mm och allt väldigt gott. Före julbordet fick jag dock vingla omkring i gamla stan på höga klackar vilket har gett mig en mycket stel rygg idag. Tror jag i alla fall. Förstår inte annars varför jag skulle vara så extremt spänd i nacke och axlar och ner mellan skulderbladen. Idag har jag ägnat mig åt att rensa ur barnens urväxta kläder, skor och en del leksaker för att skicka ner till barnhem i Rumänien. Väldigt skönt att få rensa ur lite och att sakerna går till något bättre än soptippen. Eftermiddagen ägnades åt att titta på SSL-match. Storvreta mötte Jönköping hemma och fick bara med sig en poäng... inte bra. En jämn och spännande match ändå. Det stod 7-7 vid full tid och det skiljde som mest 2 mål mellan lagen men det varade bara några få minuter. Nu har vi ätit tacos med grannarna och resten av gänget har dragit vidare för glögg hos nästa granne. Själv har jag blivit kvar för att f en stund i lugn och ro i massagestolen. Verkligen superskönt! Hoppas att detta ger bättre förutsättningar för mina båda matcher som jag ska spela imorgon. Två matcher... den första 16.30 och den andra kl 21. Jag blir trött bara jag tänker på det! Min kropp är för gammal och trött och vet inte längre hur man stavar till återhämtning... Nåväl det är väl bara att bita ihop och försöka hinna äta lite mellan matcherna så löser det sig nog. Ska försöka komma ihåg och rapportera i bloggen hur det gick.

Idag var det dags för sista seriematchen innan serien vänder nästa helg. Då möter vi det lag vi mötte i höstens första match i returen. De som vi mötte var födda mellan -96 och -00. Rena rama ungdomslaget! De hade lite svårt för oss gamlingar. Påstod dessutom att våra backar kallade dem fi--a eller fi--unge. Helt otroligt att de försöker få domarna att tro att vi använder sådana ord. En av våra backar är däremot ganska vass på att svära, framför allt åt sig själv. Vi vann i alla fall mot ungdomarna med 4-0 och jag var nära att göra mål men fick i alla fall poäng för ett assist. 

Väl hemma var båda barnen borta, och det var inte igår jag och min man var hemma bara vi två! Det dröjde i och för sig inte länge förrän sonen kom hem och min man fick åka iväg till IKEA för att hämta hem dottern. Hon sålde fikabröd till kunderna på IKEA från ca kl 11 på förmiddagen till kl 17.30 på eftermiddagen! De lyckades tjäna ihop ca 2000 kr. Rätt okej antar jag.

Jag har en massa jobb jag borde göra men har inte riktigt orkat med och inte haft tid för den delen. När maken hämtade dottern lyckades jag i alla fall få upp lite julgardiner i köket. Vi lyckades också komma ihåg i slutet av middagen att tända ljus för att fira andra advent. Mysigt! Nu är det bara två veckors arbete till vi får jullov, åh vad jag längtar...