Nu glömde jag kolla när jag bloggade senast men det var säkert mer än ett år sedan. Jag skulle använda bloggen för att hjälpa mitt minne med vad som händer i mitt liv. Sedan sist har mitt liv blivit än mer spännande men det tär också. Kanske framför allt för att det är mitt jobb som är så spännande och att jag har svårare att orka med mitt vanliga liv med familj och vänner. En kul sak är i alla fall att jag har gjort come back som innebandyspelare i föreningens ungdomslag. Det känns nästan som ett skämt att man vid fyllda 40 gör come back i ett ungdomsutvecklingslag i division 4. Det är dock superroligt och tidsbegränsat. Vi har en säsong på oss att vinna serien och ta laget upp till division 3. Nu efter nästan halva serien har vi tagit oss upp i ledning. Det är dock lite märkligt att behöva spela med pressen att vi måste vinna varje match! Tur att vi har många duktiga spelare i laget, tyvärr är inte alla lika duktiga på att träna så vi får se om vi håller hela säsongen.

På jobbet har jag mot min vilja blivit utsedd att var universitetets samordnare i den nationella infrastrukturen. Det tar än så länge mer än det ger även om jag också märker att det är fler som vill lyssna på vad jag har att säga nu. Just nu finns faktiskt hopp om att det går att göra detta till något bra. Jag har också fått vara med lite mer i sjukhusets strategiarbete vilket känns viktigt och roligt. Jag har också sökt en tjänst på landstinget som jag hoppas att jag inte får, men jag hoppas att någon av mina kollegor som jag gillar mycket får jobbet. Undrar hur länge det dröjer innan vi får besked. Ansökan stängs 10 december...

Idag har jag tillbringat nästan hela dagen i köket och bakat saffransbröd till min dotters klass. De ska stå och sälja utanför IKEA imorgon till sin klasskassa. Jag hoppas verkligen de får in mycket pengar med tanke på arbetsinsatsen :)

Jag har tidigare pratat om vår damm och förra vintern fick fiskarna bo i akvarium på vår uteplats men den här vinterna är de kvar i dammen. Det ska bli spännande att se om de överlever. Det resultatet får vi dock vänta många månader på.

Imorgon är det andra advent och jag ser väldigt mycket fram emot jullovet/ledigheten. Jag är trött! Behöver vila... i natt drömde jag att jag hade en massa olika djur som jag hade glömt ge mat och ta hand om i flera veckor. Vet inte om det är tecken på att jag har missat något på riktigt eller så är jag bara orolig för att jag missat något... 

Nelson Mandela dog i förrgår, jag har inte många förebilder men han var en sådan. 

Det verkar alltid finnas ursäkter för att inte blogga en dag. Jag har tydligen lyckats undvika det i över två veckor nu. Så bra gick det för den dagboken som skulle hjälpa mig med minnet. Det har verkligen varit hektiskt både hemma och på jobbet på slutet. Misstänker att det är så för de flesta när verkligheten gör sig påmind efter semestern. Förutom att det händer massor på jobbet med den ena deadlinen efter den andra så har barnens aktiviteter dragit igång vilket gör att det finns få lediga kvällar i veckan kvar...

Jag har tack vare min löparkompis J ändå hållit igång hyfsat, i alla fall en gång i veckan. Fredagsinnebandyn har också dragit igång och jag har spelat de två senaste fredagarna. Mycket bra träning och jag svettas hur mycket som helst. Det är faktist svårt att sluta svettas när träningen är slut. Nu i fredags var ändå värst, vi var bara 8 st där alltså inga avbytare. När det är 10 min kvar lyckas jag kliva på en motståndares sko så jag vrickar till foten. Det small till och jag fick fruktansvärt ont. Det kändes verkligen som att något gick sönder. Haltade tillbaks till jobbet och satt sedan med foten i högläge. Min man som är mycket skadebenägen var säker på att något gått sönder så han ville absolut att jag skulle kolla upp det. Lördag morgon fick jag träffa en ortoped och då hade den värsta smärtan försvunnit, kändes faktiskt riktigt bra. Foten konstaterades hel och jag behövde inte ens röntga den. Jag fick också klartecken att börja träna direkt så på söndagen blev det ett löppass med tejpad fot. Ska snarast börja träna med balansplatta också... säger jag till mig själv i alla fall. Det kanske blir som med bloggningen mycket snack och liten verkstad. Men vaddå? jag kan ju inte ge upp på förhand.

Ryggen har varit hyfsad sedan min senaste behandlingen. Det jag framför allt märker är att min hållning är bättre. Jag tippar inte fram lika lätt när jag är trött utan det är ganska vilsamt att ha ryggen upprätt. Däremot så vill mina skinkmuskler inte vara med och vara lika positiva. I fredags trodde jag att jag hade ett blåmärke i rumpan men jag tror mig konstaterat att det var en muskel som krampade. Borde nog ta lite mer magnesium, det ska tydligen vara bra mot krampande muskler.

Snart är det dags för nästa möte och därefter lite mingel med högdjuren... hoppas och tror det blir roligt även om jag känner mig lite sliten nu.

Maken borta även denna helg, vilket betyder att jag och barnen gör vad vi vill. Igår innebar det städning och att vi såg Modig på bio. Det var både roligt och mysigt. Kan verkligen rekommendera den filmen. Idag var vi mer aktiva. Vid 9 skickade jag iväg dottern med grannen till fotbollssammandrag. Jag och sonen stack strax efter iväg till en orienteringstävling, mitt ute i ingenstans. De föregående dagarnas regnande märktes, mycket blött och vi hade inte en chans att hålla oss torra före start. Sonen tog sig runt banan på beskedliga 30 min och jag fick höra kommentarer som att "visst är det vackert här? jag bara måste stanna och njuta lite". Härlig inställning men det tar ganska lång tid att ta sig runt 2,6 km på det sättet. Så fort vi gått i mål drog vi iväg för att hinna se dottern sista match för dagen. Hon kämpade och var duktig, kul att se. Tyvärr förlorade de matchen med 3-2, misstänker att de blev lite trötta på slutet. Nu har jag ätit lite för att orka springa långpass med J. Orkar jag 11 km idag blir jag grymt nöjd. Imorgon möte i nationella gruppen, misstänker att det blir lika resultatlöst som föregående. När det gäller ryggen känns den okej men trött. Högra höften spökar fortfarande och mina skinkmuskler är stela. Undrar om det någonsin kan bli bra...

Var och sprang med J idag. Skönt att hon finns så jag kommer igång igen. Utan henne skulle jag nog ha degat på soffan istället för att komma igång med träningen efter förkylning och ryggknäckning. Löpningen gick bra. Det låser sig lite i högra höften med nerver som kläms och en stel muskel. Men som sagt helt okej ändå. Tyvärr var vi ändå tvungna att ta korta rundan eftersom det blev så mörkt i skogen. Kan vara läge för pannlampa om vi ska fortsätta med de här passen. På söndag ska vi träffas redan kl fyra så då borde det gå bra ändå. En annan dag ska jag nog skriva lite om jobbet, otroligt frustrerande med en del människor...

Vad stressigt livet är. Jag hetsar från den ena saken till den andra och hinner inte landa mellan känns det som. Idag var jag till osteopaten för första gången på en månad. Den har inte fungerat perfekt direkt sedan sist. Sista dagarna har jag haft låsningar i högra höften. Den här gången tänker jag vara nogrann och ta det lugnt i 48 timmar som man ska så ikväll har jag suttit i soffan medan min man lagat mat :)Jag tänker inte diska heller, men jag vattnade i alla fall tomaterna...

Jag som skulle blogga varje dag? Tror det är sjukdomen som släckte min hjärna. Börjar verkligen bli bättre nu. Kroppen är med på ett annat sätt än tidigare. I måndags körde jag ett första löppass med J, korta rundan lugn jogg och det gick jättebra. Är fortfarande täppt och det irriterar!!

Barnen har börjat skolan och dottern har börjat ta bussen hem själv den här veckan. Det har gått bra och jag hoppas det håller i sig för det kommer att underlätta för mig och henne i vinter. Hon kommer hem mycket tidigare på det här viset. Och jag slipper stressa...

I november åker jag till Spanien så då är det bra om hon kan själv. Min man kan så klart också hjälpa till men han har ett jobb och sköta han också.

I dammen växer fiskarna utom randis som har svårt att greppa hur man konkurrerar om maten.

Min rygg har det varit lite si och så med, benen känns hyfsade dock. På tisdag nästa vecka är det dags att knäcka ryggen igen och efter det ska jag ta det lugnt!! J-klar kom just på att jag bokat löpning med J då... hmmm det måste ändras. Måste ju vila 48 h efter knäckningen för att det ska stabilisera sig.

I söndags plockade jag en hel del svamp bara genom att gå ut i skogen där vi bor. Först plockade jag gula kantareller som växte under granarna (det är därför ingen annan hittar dem :) ) sedan funderade jag på om trattkantarellerna börjat komma så jag ställde mig still och försökte ställa om ögonen. Då såg jag dem! De växer som vanligt överallt och i klungor. Fortfarande ganska små de flesta men jag plockade rätt många liksom några fina taggsvampar. Det blev en härlig blandsvampsoppa på kvällen. Lite sherry i gav en fantastiskt fyllig smak.

Åh nej! Ruskigt tung dag men jag mådde i alla fall bra till eftermiddagen. På väg hem från jobbet kom huvudvärken och kliet i halsen. Jag sköt upp dagens planerade träning till imorgon med J med förhoppningen att jag blir bättre till imorgon om kroppen bara får vila nu. Har väl egentligen inget större hopp. Käkade lunch med T idag, han hade kul på festen och hoppas han kan komma ut och hälsa på med frugan i höst. Vi åt veckans långkok på LCHF-restaurangen vi brukar gå på. Verkligen fantastiskt gott. Vi var lite skeptiska innan så kocken kom ut efter en stund och kollade att vi var nöjda. När jag hämtade dottern på fotbollen idag träffade jag E. Hon sa att vi ska åka till Norrland. Insåg att hon menade fjällresan jag skickade en fråga om för några veckor sedan. Det lustiga är att jag trodde inte det skulle bli av eftersom ingen svarat, men E räknar tydligen med att åka utan att ha meddelat det. Vet inte om vi kan hitta någon ledig helg så här sent?

Jag har missat blogga ett par dagar och det har varit minst sagt hektiskt på slutet. Sist jag bloggade var i torsdags och idag är det måndag. Då hade jag ett löppass inplanerat. Passet gick bra och vi sprang långa rundan. Det kändes bättre än rundan innan och det gav verkligen bra extra energi att ha ätit pasta till middag. Jag har fortfarande problem med benen när jag springer. Särskilt baksida lår men även i skinkan. Tidigare har vänstra benet varit mitt största problem men nu är det högra, vet inte om det är positivt.

Fredagen var sedan fylld med festförberedelser, jag började dagen med att lägga trall på de reglar min man satt upp vid dammen. Det blev som en liten brygga där man kan titta på fiskarna och sitta på en liten ljugarbänk. Underbart mysigt. Min man har nu också skaffat två Koi-fiskar till så nu har vi totalt 10 fiskar i dammen. Jag hoppas verkligen de överlever vintern...

I lördags var det dags för fest. Herregud vad vi jobbade. Jag försökte dessutom förbereda mat bäst jag kunde. Gästerna började komma redan kl 15 och då blev de bjudna på saft, kaffe, hembakta bullar och köpta kakor. Tack och lov var de inte så många då. Sista gästen kom ca åtta på kvällen och totalt hade vi 38 vuxna och 15 barn på besök. Festen pågick mellan kl 15 och 4.45 då den sista gästen gick hem och vi som bodde kvar gick och la oss. Totalt alltså nästan 14 timmar. Min bror var DJ så vi kunde ha lite disco. Det blev en hel del dans för mig och min dotter dansade en del i min famn vilket gjorde att jag har härlig träningsvärk i mina lår nu. Och ikväll är det dags för ett nytt löppass. Vet inte vad det blir idag för det har vi glömt bestämma. Kanske jag ska föreslå den lite kortare rundan idag...

Summan är att det var en otroligt lyckad fest och jag älskar vårt hem. Jag tror i princip alla gäster var väldigt nöjda. Jag skickar också extra tack till de som hjälpte mig i köket att få fram all mat som jag köpt. Totalt 30 olika bunkar, skålar och fat ställdes fram med mat i buffén. Tack också till de som bidragit till dessertbuffén.