Det är faktiskt rogivande med fiskar. Vet inte hur länge jag stod igår och bara tittade på alla våra fina fiskar i vår damm. Som jag skrev häromdagen så har vi äntligen fyllt dammen, jag tror att den fick sina första 4 gäster redan dagen efter. E o L var och handlade 2 Koi-fiskar och 2 guldfiskar. De var dock inte så kaxiga och höll mest till i botten av dammen, det var svårt att få dem att äta eftersom maten flyter på ytan. Jag fördelade maten så att den sjönk och då fick de i sig lite. De måste äta för att det är meningen att Koi-fiskarna som nu bara är ca 5 cm ska växa ca 10 cm innan sommaren är slut! Ska det lyckas får de banne mig snabba på. Igår köpte vi 4 till i samma konstellation. Nu är de alltså 8 fiskar och vilken fart det blev på dem. Att vara ett lite större stim gjorde att de blev riktigt kaxiga. En av de nya guldfiskarna hoppade dessutom upp över vattenytan.

Om jag ska följa min rygghistoria vilket egentligen är huvudsyftet för mig själv i den här bloggen så var den rätt okej igår. Å andra sidan gjorde jag inte så mycket heller. Jag torkade skåpluckor, tvättade, läste en rapport från EU-kommissionen och var och handlade med min man (bland annat fiskar). Ikväll däremot blir det spännande då jag återigen ska ut med min kompis J på ett löppass. Det är långa rundan som gäller och det kommer förmodligen som vanligt både regna och åska. Det gör inget bara benen fungerar, vilket beror på ryggen. Idag är jag inne på kontoret och sitter och jobbar och det brukar verkligen inte göra underverk. Borde nog höja skrivbordet och stå och jobba.

Idag var det min första dag på jobbet. Jobbmässigt gick den kanon. Jag fick så mycket gjort att jag inte kommer att behöva åka tillbaka till jobbet förrän på torsdag. Jag kan göra det jag behöver göra i övrigt hemifrån. Ryggen däremot har varit usel idag. Jag kände så fort jag satte mig på stolen på kontoret att den inte ville vara med. Det känns som att allt som knäckts rätt nu är fel igen. Jag fick problem med magen igen, bland annat i form av kramp vid middagen. Jag sprang som vanligt med min löparkompis J kl 19.30 Det gick ruskigt tungt idag. Bland annat så fick jag återigen problem med benen, det ilade i höften och jag fick låsningar och hugg i den. Jag fick dessutom krampkänningar i skinkmusklerna och vaderna drog ihop sig. I sista branta backen försvann all spänst och jag min löpning hade godkänts som gång i en gångtävling eftersom jag knappt lyckades lämna marken med en fot i taget. Vet inte hur jag ska få igång kroppen till på torsdag när vi ska springa de där 11 kilometerna igen. Sist tog vi 62 min på oss inklusive stretch och idag tog det totalt 68 min. Som sagt - riktigt segt. Väl hemma har jag försökt stretcha, får se om det hjälper. Självklart regnade det hela löppasset också, konstigt nog var det ingen åska som det brukar när vi tränar...

   Idag är det söndag och imorgon börjar jag jobba. Tack och lov har jag ett roligt jobb, och det kommer att regna hihi. Idag har vi fortsatt förberedelserna inför lördagens fest. En rolig sak är att vi lyckades fylla i dammen. Den grävdes för ca 4 år sedan och folk har undrat varför vi har en stor grop på tomten. Min man som gillar roliga saker har satt i lampor som bildar rök på ytan. Ser faktiskt rätt läckert ut. Ska försöka få in en bild i bloggen senare. I övrigt är jag fortsatt trött i ryggen, så himla tråkigt. Jag gjorde också misstaget att spela songpop samtidigt som semifinalerna på 100 m för herrar. Blev svårt med fokus, så sista låten valde jag Dido i panik när jag egentligen hörde att det var Adele. Men det gick snabbare att välja Dido eftersom det var översta alternativet... nåväl får spela vid ett bättre tillfälle nästa gång.

Bara en vecka kvar till vår stora fest där vi försöker återuppliva vårt sociala liv. Det är väl egentligen som att använda elstötar på någon som hjärtat stannat på. Vi får se om våra tidigare vänner förlåter oss för vår frånvaro pga bygg- och renoveringsträsk. Vi har rätt mycket kvar att förbereda och jag har idag fokuserat på tvätt och badrum på övervåningen. Och jag har utnyttjat det faktum att det är kantarellår. Jag sa till min man att jag skulle iväg och valla vår son som tenderar att vara lite inaktiv och tog med honom till kantarellskogen. Vi gick bara en timme men hittade massor av kantareller. Vi hittade även massor av spår efter vildsvin som bökat, vilket gjorde sonen livrädd. Det blev ett himla massa tjat om att åka hem och att det räcker med kantareller nu. Jag förklarade för honom att det inte fungerar så när man plockar kantareller. Man tar så klart allt man hittar och försöker undvika att lämna kvar svampar till eventuella efterföljare. Straffet blev så klart att jag fick ägna en lång stund åt att rensa väl hemma. Tid jag inte har egentligen. Tog in lite tid genom att skippa att laga middag. Jag bjöd familjen på hämtpizza. Nu är det kväll och jag är förbannat trött i min eländiga rygg. Mängder av OS på TV. Sverige fick sin tredje silvermedalj idag. Vore kul om marginalerna kunde ge oss guld också. Imorgon är sista dagen ledigt innan jag börjar jobba igen. Kommer inte jobba heltid första veckan men i alla fall. Blir en tuff vecka. Måste handla mängder med mat någon dag.

Idag är ryggen bättre. Jag har dock ont i de små musklerna som sitter under skulderbladet och går ut i armen. Det kan bero på för mycket spelande på Iphone och Ipad... men det kanske jag inte erkänner. Idag är det fredag och en hel del OS på TV. Man blir alldeles för stilasittande av så här mycket sport. Nu är det i alla fall dags för en liten promenad mellan Alshammars försökssimning på 50 m fritt och Lassi Karonens final. Det är trots molnen varmare ute än inne. Ska verkligen bli skönt att komma ut lite. Efter rodden är det dags att hämta barn. Vill komma hem så fort som möjligt därefter. Jag är ju liksom inte hemma nu. Laddar också inför kvällens löprunda med min kompis J. Såg på vågen häromdagen att det är läge att gå ner ett par kilo. Försöker därför motstå mitt evinnerliga sockersug, hur ska det gå...

Äntligen hemma, det har hunnit bli kväll. Regn, åska, resa och dåligt med sömn har gjort mig seg. Jag tror i alla fall att det är därför. Satsade på en klassiker till middag för att orka träna, stuvade makaroner och köttbullar. Övriga familjen var glada och jag höll tummarna för att det skulle ge energi till kvällens löppass. Träffade J 2 timmar senare fortfarande mätt. Passet idag var planerat till ca 5 km terränglöpning och sedan några backintervaller. Jag mådde illa i princip hela tiden men orken var det inget fel på. Vi hittade finfina kantareller längst bort på rundan. Kunde ju inte låta bli att plocka dem och lägga dem i träningsjackan. Sprang och höll i den hela vägen tillbaka, det gjorde inte underverk för min rygg som i sin tur påverkade min mage.... Suck! MEN det gick ändå bra att springa intervallerna men att gå ner efter varje intervall var en plåga. Trodde flera gånger att jag skulle kräkas. Väl hemma slängde jag mig ner i massagefåtöljen för att få lite lugnt i ryggen. Kantarellerna hamnade i stekpannan och jag lyckades fixa en svampomelett åt mig efter en lång varm skön dusch. Nu är jag helt slut och vill sova, men det är ju fortfarande OS-sändningar... jag har i alla fall lyckats få min dotter att tömma sängen på kulor.

Är i mammas stuga sedan igår. Låg nog lite illa i natt. Kombinationen nyknäckt rygg, bära barn och sova dåligt gör inga underverk för ryggen. Jag var alltså till osteopaten i måndags, det var tredje behandlingen på lika många veckor. Hela ryggen är tydligen sned och vind liksom bäckenet. Det ger mig många problem med ben, höfter, skinkor, mage, rygg, axlar och huvud. Tyckte jag blivit bättre men nu känns det som att jag fått ett återfall. Jag sprang i tisdags och då fick jag krampkänning i höger baklår. Lyckades till och med tackla en tall. Jag är tydligen bredare än vad jag tror. Jag har tänkt använda den här bloggen som en dagbok för mitt minne då jag tycker jag blandar ihop vad som hänt när hela tiden. Apropå det kan noteras att min son idag åkt iväg på ett vildmarksläger, min dotter är inhyst hos hennes farmor och jag har plockat kantareller med min mor. Verkligen kantarellår i år. Även myggår märkte jag. Undrar om jag såg ut som en galning när jag satt där i skogen med mina ryckningar samtidigt som jag försökte gräva fram de gula svamparna under diverse fällda björkar. Varför vill de växa så otillgängligt? I och för sig verkade de svampar som bestämt sig för att växa på stigen bli nertrampade av djur. Det kanske inte heller är så kul om man är svamp.Börjar längta hem, vänder söderut imorgon för att fortsätta ladda för fest. Vi ska äntligen efter ca 4 års byggnationer påbörja ett socialt liv igen. Många verkade uppriktigt glada över att få en inbjudan, kanske även lite överraskade... :)Hoppas fortsätta detta imorgon!